Bakgrund

Utan kapital, kontaktnät eller kunskap är det svårt att få en bostad. Det leder till utanförskap eftersom rättigheter i samhället är knutna till folkbokföringsadressen. Genom lokala självbyggarprocesser kan människor lära sig nya färdigheter, återta makt över sina liv – och konkret bidra till att minska bostadsbristen.

Särskilt utsatta för bostadsbrist är låginkomsttagare, unga, nyanlända, ensamstående med barn, funktionshindrade, nyseparerade, personer med psykisk ohälsa och kemiskt beroende, äldre samt alla som vill bygga eller bo kvar på landsbygd.

Bostadskrisen orsakar svårigheter för arbetsgivare att rekrytera, enorma samhällskostnader och personligt lidande. Unga fastnar i väntan på en egen bostad, äldre dör av social isolering, och hemlösa saknar allt.

En egen bostad är grunden för god hälsa

Människan har några helt grundläggande behov: frisk luft, rent dricksvatten, mat och skydd mot klimatet i form av kläder, tält eller hus. En bostad är en förutsättning för att fylla flera av dessa behov. Utan bostad är det svårt att kontinuerligt få tag i rent dricksvatten, kunna gå på toa när du vill eller förvara och tillaga mat. Utan bostad är det svårt att ens få ligga ner och omöjligt att sova tryggt. Bristen på vila och sömn bryter ner hälsan och gör det svårt att studera, jobba och skapa positiv utveckling i livet. En bostad är därför en absolut grundläggande folkhälsofråga.

Små lösningar på stora problem

Allmännyttan förmår inte bygga i den takt som krävs, och byggbranschen är inte särskilt intresserad att sänka sina vinstmarginaler. Lyckligtvis finns det privata initiativ och lokala lösningar som visat sig hållbara, och som vi kan inspireras av.

2019 är det 30 år sedan samhällskooperativet Byssbon i byn Högarna, Jämtland, byggde tre villor, och 25 år sedan Brännagården stod klar. Dessa initiativ ledde till att Högarna fick inflyttning och i dag har ett äldreboende med ett 10-tal arbetstillfällen.

Bostadsbyggande är en långsam process som startar flera år innan någon kan öppna dörren för första gången. Processen måste drivas kontinuerligt. Även om personerna som är med från början inte är de personer som så småningom flyttar in, så kommer det att finnas andra som behöver bo.

Bostadsbrist är ingen nyhet i Sverige. Det rådde brist även på 1880-talet, 1900-talets början, 1920-1930, 1940, 1950, 1960, 1970… Årsringarna syns i byggnadsstilar kring städer och tätorter, för den som kan historien och känner igen särdragen. Egnahemsrörelsen, småstugebyrån, trädgårdsstäder, Per Albin-torp, stjärnhus, barnrikehus och miljonprogram är bara några exempel på lösningar.

Potentialen i att engagera bostadssökande, lokala föreningar och studieförbund i konkreta lösningar är enorm. De har lokalkännedom, förtroendekapital och kontaktnät. De behöver lättillgänglig kunskap om byggprocessen, påverkbara kostnader, finansiering, hållbara byggmaterial, byggteknik, lokala kretslopp och förvaltning av gemensamma resurser. Det ger människor egenmakt och färdigheter samt ökad ekonomisk, ekologisk, social och kulturell hållbarhet i samhället.

Statliga och kommunala beslut ökar bostadsbristen och centraliseringen

Dagens bostadsbrist har flera grunder. En av dem är samhällets ändrade villkor för bostadsbyggande i form av subventioner, lån, garantier och avdrag. En annan är bank-, finans- och fastighetskrisen 1992 som orsakade fastighetskrascher, akut byggstopp och dränering av byggkompetens. Bristen på utbildad arbetskraft är stor.

På 1950-talet införde staten flyttbidrag som tömde byarna. På landsbygden och framför allt i de små tätorterna syns nu följderna av en centraliserad bank- och servicestruktur genom sänkta marknadsvärden, kapitalförstöring i form av tomma hus som förfaller, och brist på finansiering för den som vill renovera eller bygga nytt, eftersom huset kostar mer att bygga än det är värt när det är klart. Utvecklingen förstärks genom att statliga jobb dras in i mindre orter och placeras i centrala Stockholm (trots riksdagsbeslut som förbjuder det).

Dagens pågående centralisering och urbana norm medför att ett hus som vore värt 3 miljoner i Östersund bara värderas till 300 000 kronor i Ragunda, 10 mil österut.

Myndighetskraven kring byggande har ökat kraftigt och det orsakar höga konsult- och tillståndskostnader. Även kommunerna tjänar på att det är brist på byggbar mark, eftersom det driver upp markpriserna och ökar kommunernas intäkter från markförsäljning. Kommuner har dessutom planmonopol, vilket innebär att de är fria att sätta vilket pris de vill på sina planerings- och handläggartjänster.

Branschen bygger inte vad folk vill ha

De kommersiella företag som dominerar marknaden i dag har ekonomisk vinning av bostadsbrist och därför inget intresse av att ”bygga ikapp”. För att säkra höga vinster bygger de helst centralt, exklusivt och fossiltungt med betong, plast och metall. Det är byggmaterial som orsakar stora hål i jordskorpan, kräver enorma mängder energi i framställningen, läcker gifter och inte kan komposteras eller källsorteras i framtiden.

Stora byggbolag har vinstkrav på 20 procent. Samtidigt har många stora byggarbetsplatser problem med verktygsstölder och materialsvinn, vilket ytterligare ökar kostnaderna. När underentreprenörer arbetar efter tidplaner med vite (böter vid förseningar) blir det billigare att lägga klinker på en yta som har fel fall, än att vänta på att en annan entreprenör ska rätta till felet först. Kostnaderna för att rätta felet efteråt får slutkunden, bostadsköparen, stå för.

Branschens lösning för att sänka kostnader är att stapla 1:or på höjden, men bara 5 procent av människorna vill bo i en 1:a. 70 procent vill bo i småhus med egen uteplats. Byggbranschens satsningar på höga betonglådor har inte heller något stöd hos allmänheten.

70 % föredrar småhus
Småhus är den mesta populära boendeformen, sju av tio föredrar småhus.
– Bostadsbristen i stora delar av landet handlar inte bara om lägenheter. Småhus borde finnas med när bristen ska åtgärdas, säger Gustaf Edgren på TMF. [Skogsindustrierna] 

46% vill ha en 3:a
Mistats undersökning i december 2013 bland 500 Östersundsbor i åldern 35-70 år visar att 46 procent helst vill bo i en 3:a. 23 procent vill bo i en 4:a. 22 procent vill bo i en 2:a. Bara 5 procent vill bo i en 1:a. 
[Östersundshem]

Studenter vill ha komplett
Majoriteten av alla studenter vill ha en komplett bostad med kök, badrum och tvätt. Rejält kök med bänkytor, kyl och frys är den funktion som rankas högst. Läget är viktigt, nära campus är mer eftertraktat än centralt.  [Svenska Studenthus]

Högsta betyg för torn
“Vad tycker du om olika husstilar?” frågade Byggahus.se och när 4 653 personer svarat ser topplistan ut så här, på skalan 1-5:
4,0 -1800-tal, torn, snickarglädje
3,7 – Rött torp med vita knutar
3,4 – Internationellt pampigt
3,3 – 1920-talsklassicism
3,2 – New England
3,2 – Skånelänga
3,0 – Timmerhus
2,6 – Arkitektritat individualistiskt
2,7 – Funkis
2,5 – Nyfunkis